Historia

Exakt när idén att använda djur som ett visuellt stöd för blinda kom till är inte klart känd. Hundar har ofta använts för detta ändamål i olika kulturer under en lång tid.

I århundraden har hunden varit en följeslagare och stöd till synskadade. Genom tiderna i konst och litteratur har hunden placerats vid en blind persons sida. 

Det finns en målning i Louvren i Paris, föreställande en blind man och hans "ledarhund" målad av Chardin i mitten av 1700-talet. Det finns också en trä-cut av H Nägeli gjord år 1845 på en berömd blind resenären, Jacob Birrer, och den lilla hunden han hade tränat som sin ledarhund.

 Det är dock allmänt känt att en ledarhunds utbildning  formellt tillkom först efter första världskriget.

Under första världskriget  tränade  tyskarna hundar att transportera meddelanden och utföra andra specialiserade arbetsuppgifter. Efter första världskriget (1914 - 1918) startade österrikiska krigs departementet träna blinda krigsveteraner med ledarhund.

Det var inte förrän 1923, i Tyskland, som det startades  utbildning för blinda personer med hundar. Ett utbildningscenter grundades i Potsdam.

I Sverige var det Schäferhundsklubben som tränade de första ledarhundarna i landet.

Svenska schäferhunds klubbens medlemmar  blev inbjudna till Berlin och lokalklubben Bohndorf där 1938. Ett 15-tal åkte. De besökte bla ledarhunds utbildningsanstalten i Postdam. Helge Scholander hade sett många ledarhundar efter första världskriget och var intresserad av det.

Tyskarna erbjöd sig sälja färdiga ledarhundar men de hade ju högertrafik. Istället kom Fritz Dominic till Stockholm och tränade några hundar och utbildade några instruktörer. Resultatet blev fem färdiga hundar.

Läs gärna mer på Brukswebben