Anna & Johan

Det hela började med att Johan och jag, i alla fall jag, så smått gick i tankar att köpa en hund. Johan hade viljan men eftersom han endast haft djur i form av guppifiskar under sin uppväxt var han lite mer tveksam till ett eventuellt köp. Dels inför det stora ansvaret det är att ha en hund och dels inför den bundenhet det innebär att ha en hund i cirka tio års tid. Detta hindrade dock oss inte från att med jämna mellanrum titta på hundannonser. Så en lördag i januari fanns den där, på blocket, annonsen som sökte fodervärdar åt blivande ledarhundar. Det här kändes rätt för oss och samma kväll ringde jag Monica och Peter som gav oss all den information vi behövde för att anmäla vårt intresse.

Några veckor senare i februari 2008 hämtade vi Nicke, en fantastiskt söt liten svart labradorvalp. Nu fick vi chansen att testa på att vara hundägare utan att binda upp sig över en tioårs period. Och vilken härlig period det blev. Vi fick vara med att uppfostra en blivande ledarhund i ett år. Johan och jag är väldigt stolta över att Nicke nu är färdig ledarhund och att han gör en betydelsefull insats hos sin brukare.

Efter Nicke hade i alla fall Johan, bestämt att vi skulle vänta och känna efter hur det var att vara utan hund.  Jag började dock ganska snart att diskutera en eventuell ny fodervärdshund. Johan som var lite mer skeptisk och gång på gång sa ”det finns bara en Nicke”. Vilket är sant, men nu sitter vi här med Elsa som vi snart haft i ett år och vi tycker om henne minst lika mycket som Nicke. Elsa är en fantastisk labrador och en riktig pärla på alla sätt.  Hon är väldigt social, lydig och tillgiven. Egenskaper som är optimala hos en blivande ledarhund.  

Allt som allt har Johan och jag varit fodervärdar i två år. Då vi berättar för vänner och folk i allmänhet om vårt ”uppdrag” är det ständigt en och samma fråga som dyker upp: ”men blir det inte hemskt jobbigt att lämna bort han/henne sedan?”  Jo visst är det svårt och ledsamt att lämna bort en hund som man har haft i ett års tid och som man följt från det att den var en liten valp. Men det finns så mycket mer än tanken på sig själv och sina egna känslor. Det Johan och jag får uppleva och vara en del av är så mycket mer än det jobbiga i att lämna bort hunden efter cirka ett år. Det behövs fodervärdar till dessa hundar och vi känner att det varit en möjlighet för oss att testa på hundägarlivet och samtidigt göra en god insats. Vi har lärt oss mycket genom att vara fodervärdar, både om oss själva och om hunden och dess beteende.  Det känns tryggt och otroligt givande att ha fått och att ständigt få information och råd av Monica och Peter som är enormt kunniga och fantastiska på alla sätt.

Att vara fodervärd rekommenderas varmt. Det är ett bra sätt att prova på hur det är att ha en hund, då man inte binder upp sig en längre tid. Hundarna är otroligt fina, som med en engagerad fodervärd blir väldigt sociala, lydiga och tillgivna, vilket förhoppningsvis resulterar i en hjälpsam och trofast ledarhund.

Bilder